Jag hör röster om kvällarna. Ja, det är självförvållat eftersom jag varje kväll somnar in till rösten av någon som läser en bra bok för mig. När jag var barn läste min mamma för mig, men nu är det människor jag aldrig träffat som finns hos mig i sovrummet. Det har blivit mer än en vana, det är en drog. Men jag väljer mina lyssnarböcker med omsorg. Bra författare är bra, men viktigast är nästan uppläsaren. Bäst är en kvinnoröst eftersom mansröster får mig att somna för fort. Då vaknar jag till av tystnaden och har helt missat handlingen. Just nu har jag ändå Helge Skoog hos mig som läser Per Anders Fogelström. Jag somnar alldeles för sent. Först "Vävarnas barn" och nu "Krigens barn". Hela Stockholmserien har jag hört tidigare, den är fantastiskt som lyssnarbok. Med "Krigens barn" har jag nog blivit antirojalist. Mina historiska kunskaper är rätt dåliga. Dels tyckte jag det var tråkigt med alla kungarna och krigen, dels fastnar inte årtal i min hjärna. Men framför allt hade jag väldigt tråkiga (läs dåliga) lärare i historia. Men nu blir historien levande genom Fogelström och Skoog. Tack båda två.
Det är mörkt och tyst i rummet - och nu kommer han - min egen Helge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar