November borde vara en månad som lämpar sig allra bäst för att krypa upp i soffan med en tjock bok, men verkar som vanligt istället bli en tid av oro för att året snart är slut. Jag vankar hit och dit, läser lite i en bok för att snart börja läsa en annan. En lång tågresa i tyst vagn är vad jag skulle behöva. Trötthet i november låter som en boktitel, men är mitt epitet. Kanske beror det på att jag flyttat och förlorat världens bästa bibliotek med engagerad, intresserad bibliotikarie och med böcker framställda på ett sätt som gjorde att man hittade nya böcker lätt. Läser i alla fall just nu Clézios "Öken" och vandrar med Nour genom brännhet sand. Däremellan Murakamis "Dance, dance, dance" som är så mystisk så att jag bara kan läsa korta stycken i taget.
