SANDEMOSE!

Läser för andra gången Aksel Sandemoses "Varulven". Den kan man nog läsa hur många gånger som helst och njuta lika mycket varje gång. I vuxen ålder är det inte så ofta man får den där riktiga läsupplevelsen; världen utanför boken dimmar bort och man vill inget annat än att det aldrig ska ta slut. Ja, ni vet säkert! Läs den, den rymmer allt.

Din stund på jorden!
Jag läser och läser, allt mellan pärmar som kommer i min väg. "Hypnotisören", av den nu inte längre så mystiske Kepler – seg och rätt otäck, kanske lite annorlunda, men absolut ingen som kommer att fästa på hjärnbarken. Mycket smart PR-kupp dock. "Fyrvaktaren", Läckbergs senaste - som vanligt lättläst och ger samma intryck som lösgodis ungefär; man kan inte sluta och sedan har man en fadd smak i munnen. Och hur många fyrvaktarböcker har det kommit de senaste åren? Lindqvist, PD James och Theorin t ex. Alla på ungefär samma tema om en övergiven fyr och något som spökar. Alla bättre än Läckberg i alla fall. Men OK, jag erkänner att hon ändå är bättre än andra svenska sk "deckardrottningar" just nu.
Jag kunde inte heller låta bli Dan Browns "Den förlorade symbolen". Spännande, men tja?
Så jag läser jag "Din stund på jorden" av Moberg och känner att jag lever, smakar på orden och får belgisk tryffel istället för billigt godis. Bara ren njutning! Eftertankar och mersmak. Ska läsa alla Mobergs böcker genast som jag inte läst förut. Mycket intressant också att läsa om böcker som jag läste som mycket ung, men hur ska jag hinna...