En fyrbok till...

Jag kunde inte låta bli. Den stod där i hyllan för 7-dagarslån på biblioteket; Fyrmästarens dotter av Ann Rosman. Ny deckarförfattare med fyrtema. Den var inte så pjåkig faktiskt. Inga spökerier, men förgreningar bakåt i tiden förstås. Intrigen sådär, men riktigt bra personskildring. Ganska spännande och aldrig tråkig. Miljön är Marstrand, liknande Läckbergs Fjällbacka, men bättre skildrad än hennes. Jag kommer nog att läsa Rosmans nästa bok också. Den heter "Själakistan" och kom ut 2010.

Den bästa fyrboken alla kategorier är ändå "Pappan och havet" av Tove Jansson. I den finns känslan av ödslighet, ensamhet och mystik. Och längtan...

Dödens nycker

Att läsa Saramago, "Dödens nycker", är att gå in i ett helt annat tänkesätt. Vad som är, är uppochner, dvs döden är nyckfull. Att döden skulle vara en kvinna har jag aldrig funderat på, inte heller vad som skulle hända om hon började handla irrationellt. Det är med mycken djupsinnighet och filosofiska finurligheter Saramago skriver. Och med mycket humor. Det är en tänkvärd och mycket läsvärd bok. Att döden är både nödvändig och önskvärd hade jag inte tänkt mig. Men att berätta mera skulle förstöra nöjet för er som vill ge er in i Saramagos annorlunda värld.
Denna bok får mig att minnas en annan bok som jag läste på 1970-talet; Philip José Farmer, Flodvärlden. Den handlar om en flod, dit alla kommer som dött. De träffas där och kan samtala med varandra. Jag tror ska läsa om den och berätta mera senare.