En sorts ros

När man är van att kunna läsa och gör det dagligen, blir en sjukdom som drabbar ögonen en stor förändring av vardagen. För min del verkar det som väl är bli bra så småningom, men jag har hunnit fundera på möjligheten att bli blind. Därför vill jag sända en tacksam tanke till den eller de som uppfunnit ljudböckerna! I mörkret går man in i en värld med hjälp av författaren och i bästa fall en duktig uppläsare. Jag vill även tacka dessa uppläsare som numera gör att jag väljer bok mer efter vem som läser än vem som författat. Så viktigt är det. En bok av alla dessa jag lyssnat på under den senaste tiden kan jag nämna: Marianne Cedervalls Svinhugg. En bok som fick dålig kritik, men som med de suveräna uppläsarna Gun Olofsson och Susanne Alfvengren fick liv och lyste upp mitt mörker. Härlig gotländska och norrländska varvat är nog mycket bättre att lyssna på än läsa.
Under hela barndom läste min mamma högt för mig med outröttlig iver. De böckerna minns jag nästan bäst. Och hon läste verkligen allt för mig! Från Tomtar och troll till Edith Unnerstad och Enid Blyton´s Femböcker. Vilka läsupplevelser det var på den tiden. Den där hisnande känslan är svår att få idag. Men det händer, fast just nu kan jag inte komma på vilken bok det skulle gälla idag.

Richard Montanari har skrivit en riktigt kuslig thriller. "Play Dead" är inget för veklingar. Trollkarlar, magi och pussel gör innehållet ovanligt, spänningen ökas succesivt genom polisernas tävling mot klockan och oddsen att finna flickan vid liv i Philadelfia. Ett kusligt gammalt hus gör det hela perfekt. Vill man ha något att sträckläsa hela natten passar denna bra. Jag höll mig dock till dagtid när jag hade sällskap hemma. Ibland var jag tvungen att lägga boken ifrån mig för att andas. Intrigen påminner lite om den utmärkta filmen "The Illusionist". Även om filmens handling tilldrar sig i mer förfluten tid än Montanaris bok. Måste kolla om han skrivit fler böcker.

I grunden utan skuld

En konstig titel på en annars hyfsad svensk deckare. Viveca Steen lyckas i alla fall förena lite vardagsdramatik med lite spänning i inspirerande miljö i Sandhamn. Eller heter det PÅ Sandhamn? Under julen visades en av hennes böcker som film på svt och var inte helt misslyckad. Fast böckerna är bättre. De ger en stunds mys och lättläst avkoppling från den tyngre litteraturen.

Igelkottens elegans?

Muriel Barbery är lärare i filosofi. Det märks! Det mesta i boken går ut på att tala om filosofi på ett pedagogiskt sätt. Hennes kvasifilosofiska utläggningar om konsten blir bara för mycket! En av huvudpersonerna är en portvakt i Paris, som döljer sin bildning bakom en mask av okunnighet. Med piggarna utåt som igelkotten. Insidan ska alltså vara bättre eftersom hon är så beläst? En annan är tolvåriga Paloma, som skriver en sorts dagbok där hon talar om hur intelligent hon är och hur lite livet är värt att leva. Lite intressant blir det när japanen Ozu dyker upp som ny hyresgäst i huset. Hoppas slutet blir mer läsvärt. Och ja, jag vet att boken är omåttligt populär och är en säljsuccé. Men alla tycker som väl är inte lika. Filmen kanske är bättre? (Bilden är från filmklippet som visas på YouTube.)

Daunt Books for travellers

En härlig bokhandel i London som erbjuder en virtuell tur!
Den ligger på Marylebone High Street nr 83/84. All sorts reselitteratur man kan tänka sig över hela världen.
Pröva här: http://www.dauntbooks.co.uk

Själens osaliga längtan

Audrey Niffenegger har med "Själens osaliga längtan" (Her fearful symmetry) skrivit ännu en annorlunda bok. Den förra jag läste var "Room", som var en insiktsfull, fasansfull skildring av instängdhet. "Själens osaliga längtan" handlar egentligen också om instängdhet, men denna gång är det döda själar det gäller. Om man tycker om lite övernaturligt och är intresserad av engelska kyrkogårdar är den toppen. Jag måste bara besöka Highgate kyrkogården i London när jag kommer dit i mars. Själva intrigen är spännande, men inte alls lika gripande som i tidigare böcker av samma författare. "Tidsresenärens hustru" kan rekommenderas.

En fyrbok till...

Jag kunde inte låta bli. Den stod där i hyllan för 7-dagarslån på biblioteket; Fyrmästarens dotter av Ann Rosman. Ny deckarförfattare med fyrtema. Den var inte så pjåkig faktiskt. Inga spökerier, men förgreningar bakåt i tiden förstås. Intrigen sådär, men riktigt bra personskildring. Ganska spännande och aldrig tråkig. Miljön är Marstrand, liknande Läckbergs Fjällbacka, men bättre skildrad än hennes. Jag kommer nog att läsa Rosmans nästa bok också. Den heter "Själakistan" och kom ut 2010.

Den bästa fyrboken alla kategorier är ändå "Pappan och havet" av Tove Jansson. I den finns känslan av ödslighet, ensamhet och mystik. Och längtan...