Muriel Barbery är lärare i filosofi. Det märks! Det mesta i boken går ut på att tala om filosofi på ett pedagogiskt sätt. Hennes kvasifilosofiska utläggningar om konsten blir bara för mycket! En av huvudpersonerna är en portvakt i Paris, som döljer sin bildning bakom en mask av okunnighet. Med piggarna utåt som igelkotten. Insidan ska alltså vara bättre eftersom hon är så beläst? En annan är tolvåriga Paloma, som skriver en sorts dagbok där hon talar om hur intelligent hon är och hur lite livet är värt att leva. Lite intressant blir det när japanen Ozu dyker upp som ny hyresgäst i huset. Hoppas slutet blir mer läsvärt. Och ja, jag vet att boken är omåttligt populär och är en säljsuccé. Men alla tycker som väl är inte lika. Filmen kanske är bättre? (Bilden är från filmklippet som visas på YouTube.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar