Ganska trött på Knausgård nu, bara fylla och funderingar kring sex.
Kan ändå inte sluta läsa, men tveksamt om jag kommer att läsa del 6.

ÖN - en sorts Robinsonad

Lyssning av "Ön" av Lotta Lundberg via recensionsex av Booked. Spännande med något som man inte valt själv, vad är nu detta? Lite rörig och obegriplig i början, några tvära kast i handlingen, men annars en välskriven bok med många intressanta frågeställningar.
Olivia, som hoppat av läkarstudier i Uppsala, ger sig ut i världen och hamnar till slut på en liten ö, någonstans i Söderhavet. Där inrättar hon sig med sin stulna läkarväska och verkar som läkare i 25 år tills handlingen i boken tar sin början. Personskildringen av Olivia är ingående och fin. Hon trivs på sin ö och känner sig nu accepterad av öborna och har öns självutnämnde "hövding" som älskare. Detta är hennes ö, men tre engelska socialarbetare, utsända av den engelska regeringen, hotar paradiset pga en falsk skandalartikel som nått omvärlden och England som fortfarande är öns kolonialmakt. Olivia har en briljant affärsidé och tjänar mycket pengar på sin originella postorderfirma. Vad, ska jag inte avslöja här!
Dramat escalerar efter ankomsten av främlingarna, som har svårt att förstå kulturen på ön. Till slut har de olika moralfrågorna fått även mig att tveka om vad som är rätt och fel. Men obehagligt är det! Liksom i Michernes bok om Hawaii, där missionärerna fullständigt trampade sönder den ursprungliga kulturen, känner jag ilska och frustration över människans oförstånd och maktfullkomlighet.
Jag tyckte "Ön" var en bra bok, men tyvärr ett bedrövligt slut. Hur gick det för Olivia?

Hur många juristerskriver deckare?

Hur många jurister skriver deckare? Detta är nog en kuggfråga eftersom de blir fler och fler! Tjänar de inte tillräckligt, har de för tråkigt på jobbet eller kanske för lite att göra? Vilket som, så hade det nog varit bättre om de fortsatt med juridiken istället. Åtminstone gäller detta Anna Bovaller och Svinajakten. Banal historia, inte det minsta originell osv. Det är några dagar sen jag läste den, men har redan svårt att komma ihåg vad den handlade om. Mitt råd är: läs inte den!

Frihet?

Det är fredag och det om något är väl frihet inom räckhåll för många. Vad däremot titeln till Jonathan Franzens roman "Frihet" innebär, har jag ännu inte efter ca 190 sidor lyckats utröna. Kanske är det just det - friheten är schimär, den finns inte. När vi har den, uppfattar vi inte den? Som studieåren vid Universitetet. Så mycket frihet som man bra förstår i efterhand att man hade. Men jag läser vidare och återkommer om Franzen och hans mycket amerikanska frihet.

Brobyggarna av Jan Guillou

Stora förväntningar på Guillous nya släkthistoria. Första delen handlar om tre bröder i Norge, som från små eländiga förhållanden, tar sig fram med skicklighet och tur. De blir alla utbildade ingenjörer som lovar att ta sig an krävande brobyggen i Norge. Spännande skildringar från karga snötrakter i Norge till det heta Afrika. Skönt att ingen Jantelag råder utan de som är duktiga lyckas. Utom den stackars brodern som visar sig vara homosexuell och flyr till London. Historien börjar 1901 och fortsätter genom första världskriget. Lite för mycket storviltsjakt i Afrika för min smak, men jag kommer alldeles säkert att läsa nästa del också. Kvinnorna får inte så stor plats, men de som förekommer är ovanligt försigkomna för sin tid.

Besök i Vietnam

Jag har nyligen återkommit från Vietnam. Ja, det vill säga, jag har lyssnat klart på Karin Alfredsson bok, Kvinnorna på tionde våningen, som utspelar sig i Vietnam. Själv har jag aldrig varit där, men i mörkret i min säng, genom min portabla CD-spelare, förflyttades jag dit genom en fin uppläsning av Katarina Ewerlöf. Kanske inte någon högklassik litteratur, men lokalkänslan kändes äkta. Minnen från 1970-talets FLN-rörelse och Vietnamdemonstrationer flöt upp som korkar i natten. Jag var själv inte aktiv, men det fanns runt om, det tillhörde tiden i Lund. Skildringen av gästläkaren Ellens upplevelser i Hanoi av korrumption, prostitution, kvinnoförtryck, illegal barnhandel och minnen från kriget blev, genom de olika kvinnoöden hon stötte på, en verklighet som berörde. Med efterord av författaren själv, där fakta och källor redovisades, blev det inte "bara" en bok, utan även en nyttig och intressant historielektion.

En sorts ros

När man är van att kunna läsa och gör det dagligen, blir en sjukdom som drabbar ögonen en stor förändring av vardagen. För min del verkar det som väl är bli bra så småningom, men jag har hunnit fundera på möjligheten att bli blind. Därför vill jag sända en tacksam tanke till den eller de som uppfunnit ljudböckerna! I mörkret går man in i en värld med hjälp av författaren och i bästa fall en duktig uppläsare. Jag vill även tacka dessa uppläsare som numera gör att jag väljer bok mer efter vem som läser än vem som författat. Så viktigt är det. En bok av alla dessa jag lyssnat på under den senaste tiden kan jag nämna: Marianne Cedervalls Svinhugg. En bok som fick dålig kritik, men som med de suveräna uppläsarna Gun Olofsson och Susanne Alfvengren fick liv och lyste upp mitt mörker. Härlig gotländska och norrländska varvat är nog mycket bättre att lyssna på än läsa.
Under hela barndom läste min mamma högt för mig med outröttlig iver. De böckerna minns jag nästan bäst. Och hon läste verkligen allt för mig! Från Tomtar och troll till Edith Unnerstad och Enid Blyton´s Femböcker. Vilka läsupplevelser det var på den tiden. Den där hisnande känslan är svår att få idag. Men det händer, fast just nu kan jag inte komma på vilken bok det skulle gälla idag.